Fortsättning.. :)
Man får väl nästan be om ursäkt, men nu tyckte jag i alla fall äntligen att jag hade tid och ork att skriva! Haft mycket jobb och annat för mig men det kan vi ta i nästa inlägg, först tänkte ja fortsätta berätta om resan.
Måste bara säga det innan jag glömmer bort och nämna det - de hade RÖDA bananer där! Har jag aldrig sett eller hört talas om förut. Tyvärr smakade jag aldrig på någon, men de skulle väl i princip smaka som de gula, fast mer söta, tror jag?
Vi käkade picknick varje dag på safarit, skumpade ju runt 9 - 12 timmar varje dag ungefär och var långt ifrån något matställe. Guiden var så gullig, för varje bit som någon lämnade sparade han, och själv åt han knappt hälften av sitt eget, sen delade han ut det till små barn så fort vi var utanför parkerna igen (det får inte bo folk i dem). Jag köpte kex som jag tröttnade på ganska snabbt, så en dag var det jag som fick känna mig snäll. Började fan gråta av lycka nästan när jag såg hur jäkla överlyckliga och tacksamma de små barnen blev för ett par kex lixom. Så blyga, försiktiga och vaksamma när man först stannade och ropade på dem och sedan när de hade godbitarna i handen så fick de världens största smajl och de glömde helt bort vad de nyss hållit på med.
Näst sista dagen på själva fastlandet så var vi och hälsade på i ett barnhem. Det berörde mig mycket. Vi fick se bilder på flera barn då de först blivit omhändertagna och de såg helt förskräckliga ut. En stackars liten flicka såg ut som ett skelett och kunde inte gå och hade dessutom blivit sexuellt uttnyttjad i sitt bedrövliga tillstånd :( Som tur var fick hon komma till barnhemmet och återfå hullet, lära sig gå samt möjligheten att gå i skolan. Jag är medveten om att ett barnhem inte är det ultimata för ett barn, men ibland finns det inget annat val. Även fast de skulle behöva en egen familj och känna att de hör hemma någonstans så är det trots allt bättre än att leva på gatan eller med föräldrar som dricker och slåss eller inte bryr sig om sina barn.
Barnhemmet lever på välgörenhet och ibland var det svårt att få vatten eller pengar till nödvändigheter, men de verkade trots allt klara sig rätt bra. Barnen såg pigga och friska ut! Tänk att sitta på en pall och bereda mat med en kniv åt 48 barn tre gånger om dagen. Sen tvättade de 48 barns kläder ofta två gånger om dagen, då det var mycket av den här röda jorden, jag snackade om i tidigare inlägg, i omgivningarna. Dvs de blev ganska smutsiga, och det glädjer mig att de trots allt tillät ungarna att vara just det- ungar!
Det var en flicka som kan ha varit runt 8 år som höll mig i handen hela tiden jag var där och var nyfiken på mina händer, naglar och hår. Dock fick jag inte så mycket kontakt med henne men jag pratade på med henne ändå, och hon med mig ibland (hon var ganska tystlåten). Så bar jag runt på en sju månaders bebis också, som hette Obama. Jättesöt, men det märktes att han inte hade en vanlig uppväxt, även i så tidig ålder. Han kunde sitta i vilken famn som helst sa de, utan att bry sig. En "normal" bebis skriker ju så fort den lämnar mammans famn i princip. Han grät nästan aldrig och han log inte heller. Försökte busa med honom men ansiktet var helt blankt (han var inte handikappad på något vis).
Vi köpte med oss 50 kg socker från en by. Hade mycket hellre köpt mjöl eller ris, men det var slut i den lilla affär vi handlade i. Men de kan ju såklart ha användning av det med när de gör bröd t.ex. Köpte även med oss en kartong tvål, klubbor, skolböcker och pennor till alla barnen och en fotboll.
För att prata lite mer om safarit då: Vi besökte tre parker plus den kända Ngorogoro-kratern. Parkerna var Lake Manyara, Serengeti samt Tarangire. Ngorogoro är en jättestor krater från en gammal vulkan, där det finns en massa djur nere i. Dessa djur flyttar aldrig på sig eftersom att det alltid finns vatten och mat där. För att komma dit är man tvungen att åka uppåt, uppåt, uppåt.. i all evigheters evighet, och brant är det med. Slingrigt och smalt. Sen neråt in i kratern på världens brantaste och dåligaste väg haha, va fan rädd nästan. När vi åkte upp ur den igen dock skrattade vi på oss istället, för det var så jäkla brant och dålig väg och skumpade som bara den. Stötte ofta på dåliga vägar, och skrattade gjorde vi även när guiden körde rally genom Serengeti på en askass väg för att man var tvungen att vara ute en speciell tid och vi var lite sena. Annars fick man sova i nå små, förmodligen inte helt fräscha, betongrum utan dörrar precis innanför grinden till parken öppnade igen :S
Såg en himla massa djur! Alla vi ville se och en massa mer. Alla djuren hade bebisar med, det hade jag inte tänkt på. Gulligt! Zebror, antiloper, gnuer, babianer, giraffer och elefanter fanns det i princip ÖVERALLT. Såg gulliga bebiselefanter som försökte bemästra snabeln vilket inte gick helt bra, och en stor, stoor flock med giraffer som började galoppera - jäklar va fränt det såg ut! Allt de gjorde såg ut att gå i slowmotion. Väldigt eleganta djur! När vi stannade och behövde kissa på ett ställe så var det en liten bebisapa som började leka med mig haha. Så sööt! Ja, inte så han klättrade på mig, så tama är de inte, men lekte lite tittut och sådär.
Men visst var djuren vana. Vissa sorter mer skygga än andra, men i Ngorogorokratern speciellt så brydde de sig lixom inte om att man körde en decimeter ifrån dem, även fast de låg ner. De stod mitt i vägen och tänkte minsann inte flytta på sig! Haha. Elefanter och giraffer, zebror och gnuer hade man lugnt kunnat röra om det skulle vara så. Men det tror jag inte man fick :P
Vi såg 30 lejon, 3 leoparder och 3 geparder vilket är väldigt sällsynt. Ett par lejon eller flera får nog de flesta se, men leoparden är skygg och geparden var svår med sa guiden - var längesen han såg sådana.
Sen var det bufflar, vattenbufflar, topi, mungos, antiloper/impalor/gaseller/mini-antiloper, krokodiler, flodhästar, strutsar, gamar och massa andra konstiga och fräna fåglar i alla möjliga lysande färger, både stora och små, en sjakal och en noshörning, massa olika ödlor och en orm (puffadder tror ja?), vildsvin, vårtsvin (de är ju bara för roliga när de springer med svansen rätt upp som en antenn hahaha), hyenor och mer därtill. En jäkla örn tog en pannkaka jag hade hälften i handen och hälften i munnen med och rev upp läppen på mig! Hann aldrig reagera ens haha, kändes lite fränt.
Ska ladda upp kort på facebook, men har suttit och sorterat dem (ALLA jag tog behövs inte haha) och nu bestämde sig såklart internet för att sluta fungera hemma hos oss men jaja, det löser sig. Har ju alla kort på laptopen nu och orkar inte lägga in dem här med och börja sorterandet igen.
Just det fan, köpte ju en massa grejer med. Prutade som fasen! Fan, va bra jag var haha. Alltid under halva priset och ibland en fjärdedel eller mindre. Och inte stod jag och dividerade i flera timmar, då kommer man ju ingen vart - man ska vara rak och bestämd! Så var det en som sa att jag skulle få resten på växeln imorgon när han redan packat in grejerna och jag gett honom pengarna. Hur ska jag kunna lita på det? Jag tog en jättefin sköldpadda i sten och sa att jag tog med mig den istället för pengarna så var allt fine. Han försökte pracka på mig nå billiga armband, men no no. Då blev han lite nervös iaf så fick jag mina pengar haha.
Köpte två spjut, en trumma, en JÄTTEmålning och tre små, två kuddfodral, en jättestor duk som jag vill göra om till gardin (nåja, jag kommer knappast fixa det, men tänkte fråga svärmor hehe), två små skålar i sten, en skål i ebenholtsträ (plus en likadan skål och salladsbestick i trä till Tommys familj för de tog hand om hundarna) och två andra väggdekorationer som jag inte vet vad ja ska kalla dem och säkert något mer men orkar inte fundera på det nu :P Allting utom möjligtvis kuddfodralen och duken är av bästa afrikanska hantverk möhhöh.
Njeet, dags att sjappa. Får väl ta Zanzibar nästa gång, men det är inte så mycket att berätta egentligen. Fast lite ;P
Måste bara säga det innan jag glömmer bort och nämna det - de hade RÖDA bananer där! Har jag aldrig sett eller hört talas om förut. Tyvärr smakade jag aldrig på någon, men de skulle väl i princip smaka som de gula, fast mer söta, tror jag?
Vi käkade picknick varje dag på safarit, skumpade ju runt 9 - 12 timmar varje dag ungefär och var långt ifrån något matställe. Guiden var så gullig, för varje bit som någon lämnade sparade han, och själv åt han knappt hälften av sitt eget, sen delade han ut det till små barn så fort vi var utanför parkerna igen (det får inte bo folk i dem). Jag köpte kex som jag tröttnade på ganska snabbt, så en dag var det jag som fick känna mig snäll. Började fan gråta av lycka nästan när jag såg hur jäkla överlyckliga och tacksamma de små barnen blev för ett par kex lixom. Så blyga, försiktiga och vaksamma när man först stannade och ropade på dem och sedan när de hade godbitarna i handen så fick de världens största smajl och de glömde helt bort vad de nyss hållit på med.
Näst sista dagen på själva fastlandet så var vi och hälsade på i ett barnhem. Det berörde mig mycket. Vi fick se bilder på flera barn då de först blivit omhändertagna och de såg helt förskräckliga ut. En stackars liten flicka såg ut som ett skelett och kunde inte gå och hade dessutom blivit sexuellt uttnyttjad i sitt bedrövliga tillstånd :( Som tur var fick hon komma till barnhemmet och återfå hullet, lära sig gå samt möjligheten att gå i skolan. Jag är medveten om att ett barnhem inte är det ultimata för ett barn, men ibland finns det inget annat val. Även fast de skulle behöva en egen familj och känna att de hör hemma någonstans så är det trots allt bättre än att leva på gatan eller med föräldrar som dricker och slåss eller inte bryr sig om sina barn.
Barnhemmet lever på välgörenhet och ibland var det svårt att få vatten eller pengar till nödvändigheter, men de verkade trots allt klara sig rätt bra. Barnen såg pigga och friska ut! Tänk att sitta på en pall och bereda mat med en kniv åt 48 barn tre gånger om dagen. Sen tvättade de 48 barns kläder ofta två gånger om dagen, då det var mycket av den här röda jorden, jag snackade om i tidigare inlägg, i omgivningarna. Dvs de blev ganska smutsiga, och det glädjer mig att de trots allt tillät ungarna att vara just det- ungar!
Det var en flicka som kan ha varit runt 8 år som höll mig i handen hela tiden jag var där och var nyfiken på mina händer, naglar och hår. Dock fick jag inte så mycket kontakt med henne men jag pratade på med henne ändå, och hon med mig ibland (hon var ganska tystlåten). Så bar jag runt på en sju månaders bebis också, som hette Obama. Jättesöt, men det märktes att han inte hade en vanlig uppväxt, även i så tidig ålder. Han kunde sitta i vilken famn som helst sa de, utan att bry sig. En "normal" bebis skriker ju så fort den lämnar mammans famn i princip. Han grät nästan aldrig och han log inte heller. Försökte busa med honom men ansiktet var helt blankt (han var inte handikappad på något vis).
Vi köpte med oss 50 kg socker från en by. Hade mycket hellre köpt mjöl eller ris, men det var slut i den lilla affär vi handlade i. Men de kan ju såklart ha användning av det med när de gör bröd t.ex. Köpte även med oss en kartong tvål, klubbor, skolböcker och pennor till alla barnen och en fotboll.
För att prata lite mer om safarit då: Vi besökte tre parker plus den kända Ngorogoro-kratern. Parkerna var Lake Manyara, Serengeti samt Tarangire. Ngorogoro är en jättestor krater från en gammal vulkan, där det finns en massa djur nere i. Dessa djur flyttar aldrig på sig eftersom att det alltid finns vatten och mat där. För att komma dit är man tvungen att åka uppåt, uppåt, uppåt.. i all evigheters evighet, och brant är det med. Slingrigt och smalt. Sen neråt in i kratern på världens brantaste och dåligaste väg haha, va fan rädd nästan. När vi åkte upp ur den igen dock skrattade vi på oss istället, för det var så jäkla brant och dålig väg och skumpade som bara den. Stötte ofta på dåliga vägar, och skrattade gjorde vi även när guiden körde rally genom Serengeti på en askass väg för att man var tvungen att vara ute en speciell tid och vi var lite sena. Annars fick man sova i nå små, förmodligen inte helt fräscha, betongrum utan dörrar precis innanför grinden till parken öppnade igen :S
Såg en himla massa djur! Alla vi ville se och en massa mer. Alla djuren hade bebisar med, det hade jag inte tänkt på. Gulligt! Zebror, antiloper, gnuer, babianer, giraffer och elefanter fanns det i princip ÖVERALLT. Såg gulliga bebiselefanter som försökte bemästra snabeln vilket inte gick helt bra, och en stor, stoor flock med giraffer som började galoppera - jäklar va fränt det såg ut! Allt de gjorde såg ut att gå i slowmotion. Väldigt eleganta djur! När vi stannade och behövde kissa på ett ställe så var det en liten bebisapa som började leka med mig haha. Så sööt! Ja, inte så han klättrade på mig, så tama är de inte, men lekte lite tittut och sådär.
Men visst var djuren vana. Vissa sorter mer skygga än andra, men i Ngorogorokratern speciellt så brydde de sig lixom inte om att man körde en decimeter ifrån dem, även fast de låg ner. De stod mitt i vägen och tänkte minsann inte flytta på sig! Haha. Elefanter och giraffer, zebror och gnuer hade man lugnt kunnat röra om det skulle vara så. Men det tror jag inte man fick :P
Vi såg 30 lejon, 3 leoparder och 3 geparder vilket är väldigt sällsynt. Ett par lejon eller flera får nog de flesta se, men leoparden är skygg och geparden var svår med sa guiden - var längesen han såg sådana.
Sen var det bufflar, vattenbufflar, topi, mungos, antiloper/impalor/gaseller/mini-antiloper, krokodiler, flodhästar, strutsar, gamar och massa andra konstiga och fräna fåglar i alla möjliga lysande färger, både stora och små, en sjakal och en noshörning, massa olika ödlor och en orm (puffadder tror ja?), vildsvin, vårtsvin (de är ju bara för roliga när de springer med svansen rätt upp som en antenn hahaha), hyenor och mer därtill. En jäkla örn tog en pannkaka jag hade hälften i handen och hälften i munnen med och rev upp läppen på mig! Hann aldrig reagera ens haha, kändes lite fränt.
Ska ladda upp kort på facebook, men har suttit och sorterat dem (ALLA jag tog behövs inte haha) och nu bestämde sig såklart internet för att sluta fungera hemma hos oss men jaja, det löser sig. Har ju alla kort på laptopen nu och orkar inte lägga in dem här med och börja sorterandet igen.
Just det fan, köpte ju en massa grejer med. Prutade som fasen! Fan, va bra jag var haha. Alltid under halva priset och ibland en fjärdedel eller mindre. Och inte stod jag och dividerade i flera timmar, då kommer man ju ingen vart - man ska vara rak och bestämd! Så var det en som sa att jag skulle få resten på växeln imorgon när han redan packat in grejerna och jag gett honom pengarna. Hur ska jag kunna lita på det? Jag tog en jättefin sköldpadda i sten och sa att jag tog med mig den istället för pengarna så var allt fine. Han försökte pracka på mig nå billiga armband, men no no. Då blev han lite nervös iaf så fick jag mina pengar haha.
Köpte två spjut, en trumma, en JÄTTEmålning och tre små, två kuddfodral, en jättestor duk som jag vill göra om till gardin (nåja, jag kommer knappast fixa det, men tänkte fråga svärmor hehe), två små skålar i sten, en skål i ebenholtsträ (plus en likadan skål och salladsbestick i trä till Tommys familj för de tog hand om hundarna) och två andra väggdekorationer som jag inte vet vad ja ska kalla dem och säkert något mer men orkar inte fundera på det nu :P Allting utom möjligtvis kuddfodralen och duken är av bästa afrikanska hantverk möhhöh.
Njeet, dags att sjappa. Får väl ta Zanzibar nästa gång, men det är inte så mycket att berätta egentligen. Fast lite ;P
Kommentarer
Postat av: Anonym
Vi vill ha bilder på bloggen också! :)
Trackback
